Krönika av Sonia Hedstrand

publicerad i Dagens Nyheter 1 mars 2004

Det är inte normalt att må bra i tonåren

"Mer antidepressiva medel skrivs ut till unga." "Självmord ökar bland unga." "Dubbelt så många bettskenor tillverkas till barn." "Fler unga tablettberoende." "Tiotusentals flickor skär sig." Det är några av vinterns nyheter.
Tonåringar är det sötaste som finns. Misstänksamma och finniga drar de omkring i gäng och smygröker. Klottrar på bänken, är attitydiga, inbundna och tänjer på alla gränser. De vill prova allt dumt själva, för inget som är värt att veta kan ju läras ut.
Det är otroligt att så många tonåringar orkar ändå. Gå upp varenda morgon och övertyga sin truliga spegelbild om att livet har en mening fast klockan är halv åtta och ännu en stinkig skoldag väntar.

Tonårsvärlden är betygshets, utseendehysteri, dokusåpasex, extremsporter och uppskurna handleder. Att bli sedd är den stora drivkraften. Och det behovet kommer ju någonstans ifrån.

Men lösningen på ungas ångest heter kognitiv beteendeterapi, får vi läsa. I stället för att analysera orsakerna (det tar för lång tid och kostar för mycket) ska tonåringarna kämpa sig till en bättre självbild genom att "aktivt bryta negativa tankemönster". Gärna i kombination med antidepressiva piller, Sveriges mest sålda läkemedel. 10 000 barn under 19 år äter Cipramil, Fontex, Zoloft eller andra gladpiller. Psykiatri till folket!

Men är det befolkningens låga serotoninhalt som är problemet? Och måste ungdomar vårdas till bättre självförtroende? Eller vågar man tänka den hädiska tanken att depression är en typ av sorgearbete?

Som världen ser ut i dag finns det orsak att må illa. Krig och sociala orättvisor existerade visserligen för trettio år sedan också. Men då fanns en annan framtidstro. Nu lassas alla problem på individen.

Diagnosen "borderline" ges mestadels till unga kvinnor med ett "överdrivet starkt känsloliv". Statistiken visar också att de oftast haft svår uppväxt. Så de där känslosvallen kanske är helt sunda reaktioner egentligen. Men normen är ett svagt känsloliv och stormiga själar sjukdomsförklaras.

Det talas om att de nya prozacpreparaten har så små biverkningar. Men alla som provat säger att känslolivet på något diffust sätt planas ut. Cipramil passar konsumtionssamhället perfekt. Det håller oss uppe med konstgjord andning. Barnen presterar som önskat och glider igenom utbildningssystemet.

Så tonårens toppar och dalar är numera något som ska medicineras bort.

Vi kunde ju också tänka tvärtom, att deras allvar och extrema reaktioner är det friskaste som finns.



kultur@dn.se 08-738 22 11