Är piller lösningen?

Obs, lång text.

Om unga får en ensidig, förenklad bild av läkemedel, kan det vara samma sak som ett allvarligt svek från de vuxnas sida. Det kan nämligen visa sig att många blir fast i nya problem istället för att få en bra hjälp!

Utskrivningen av antidepressiv medicin till åldersgruppen 15 - 18 år har tredubblats de senaste åren. Även annan medicinförskrivning ökar till ungdomar, ofta narkotikaklassade medel mot biverkningarna av antidepressiva.
Förr var man försiktig med att skriva ut psykofamaka till unga växande människor. Den här förändringen har föregåtts av en bred marknadsföring av de nya antidepressiva, främst SSRI-medlen. De här medlen omtalas ofta i masskulturen och det kan ha bidragit till att det i en del kretsar blivit lite coolt att behöva ta en tablett ibland. Det positiva med den här utvecklingen är kanske att det har blivit lättare att tala om psykiska problem.

Diskussion och oberoende information behövs nu.
Särskilt unga konsumenter behöver få verktyg för att kritiskt granska information från massmedia, från sina läkare, kamrater och andra. Om man får en förskönad bild av läkemedel, kan detta växa till ett allvarligt svek. För som resultat av det kan många få nya problem istället för att få en bra hjälp.

När skrivs antidepressiva medel ut?
De flesta av våra hjälpsökande har fått sina antidepressiva läkemedel utskrivna första gången vid en vanlig mänsklig sorg eller kris i sitt liv.

Vad är en kris?
Det blir kris när en människas grundläggande tolkningar av livet inte längre räcker till. När ens erfarenheter och vanliga sätt att reagera inte fungerar. När man inte orkar med, till exempel en olycklig kärlek, separation, dödsfall eller sjukdom. Krisen ger oro som blir sömnproblem, ångest, hopplöshet eller smärta, vilka är larmsignaler om att något inte står rätt till i vårt liv. Krisen varar tills vi kan få ny förståelse eller nya sätt att förhålla oss. Vid kris eller sorg söker man ofta hjälp, kanske känner man sej väldigt ensam. Ofta hamnar man hos doktorn.

Hjälper antidepressiv medicin?
Dagens förskrivning gäller ofta vanliga ungdomsproblem, vilket inte alls har testats i vetenskaplig utvärdering. Det kanske förvånar, men det är dessutom så att det har varit svårt att bevisa att antidepressiv medicin är effektiv mot barns och ungas depressioner (det vill säga att den är bättre än sockerpiller som man tror är medicin).

Så nu kommer kanske försäljningen av de här läkemedlen att minska?
Knappast, för sjukvården har idag ont om alternativ till läkemedel, även för de unga. Men samhället har ansvar för att de psykiskt lidande också får den samtalshjälp de önskar, när sjukvården (backad av läkemedelsindustrin?) nästan bara erbjuder mediciner. Vi menar att samtal inte skulle bli dyrt i jämförelse med alla kostnaderna för dem som får mer problem än hjälp av medicineringen.

För- och nackdelar med psyk-medicin
Visst kan antidepressiva läkemedel ha en dämpande effekt på en del ungdomars plågsamma psykiska besvär. Men en allvarlig risk är att man sätter sin tilltro till kemiska lösningar, istället för att man visar att man tror på den unges (och de anhörigas) egna förmåga, att med hjälp, finna en väg ut ur problemet. Med mediciner glöms ofta lyssnandet efter grundorsakerna bort. Själva orsakerna till att man mår dåligt finns ju ofta kvar även om man försöker medicinera bort symptomen. Medicinen riskerar också att störa de olika faserna man måste gå igenom i en kris och de känslomässiga reaktionerna skjuts bara upp tills man slutar med den.

EN medicin leder ofta till fler.
Lugnande, sömngivande och även smärtstillande ger ofta en bra lindring för stunden. Dessa tre medicingrupper ökar bland ungdomar idag. Men de ger även biverkningar och ganska snart ett beroende. Dessa reaktioner försöker man i sin tur ge nya mediciner mot, när man inte förstår vad det är.

Vad är beroende och abstinens?
Beroendeframkallande medel botar inte sjukdomar utan lindrar symtom. Det kroppsliga beroendet innebär att när medlet regelbundet tillförs kroppen, vänjer den sig vid det. Kroppen försöker återställa den tidigare balansen och förändrar nervsystemet, genom att exempelvis skapa fler mottagare för medicinen. Därmed skapas en brist på den. Kroppen ”kräver” ökad eller i alla fall fortsatt tillförsel för att man inte skall drabbas av abstinensbesvär.
När det beroendeframkallande ämnet trappas ned uppstår abstinens i form av exempelvis skakningar, ångest och smärta. Eftersom kroppen efterhand vant sig vid medlet - blivit ”tolerant” mot det - och kräver mer för samma effekt, kan man få abstinens även när man håller sin dagliga ordinerade dos. Vi kallar detta för "toleransabstinens".

Ger antidepressiva medel beroende?
Det är en allmän biologisk princip att när medel som påverkar nerv- och enzymsystemet tillförs kroppen kommer den efterhand att anpassa sig. Effekten kan då avta och när man försöker sluta blir man lätt sämre än innan man började. Man måste försiktigt vänja sej av med medlet igen, så som man vant sig till med det.
Denna tillvänjning sker också vid antidepressiva medel. Det märks till exempel på ”abstinens” hos nyfödda barn som fått dessa medel via blodet från sin mor.
Vi hjälper hos oss många människor som drabbats av långa och svåra ”abstinenser” eller ”utsättningsproblem” efter år med dessa medel.
Till skillnad från de drabbade vill de flesta medicinska forskare och läkare inte kalla detta för beroende och abstinens. En viktig skillnad är att med de mediciner som nu är narkotikaklassade så blir man lätt beroende av den enskilda tabletten. Man längtar då efter nästa tablett och att slippa abstinensen som ökat sedan verkan av den förra gått över. Så är det lyckligtvis inte med antidepressiva. Där kommer ju också den eventuella goda effekten först efter en tids användning.
Det viktigaste är inte vad detta kallas, utan att de ibland svåra och mycket långvariga problemen med att sluta verkligen erkänns som ett resultat av kroppens tillvänjning. Det görs sällan idag. Och människor får oftast inte reda på något om dessa risker innan de börjar. (Det gäller faktiskt fortfarande även narkotikaklassade läkemedel!)

Är det farligt att bli beroende?
Nej, det behöver det inte vara. Man kan välja att ta risken att bli beroende för att få en kortsiktig bra verkan av medicinen. Men det viktiga är att det inte får förnekas att risken finns! Det kan ge förödande effekter! Svårigheten att sluta med de antidepressiva medlen leder till att många idag äter dem bara för att de en gång har börjat! Människor luras att tro att de blir sjuka när de slutar och kanske att att fortsätta med läkemedlen livet ut.

Vad är beroende och vad är missbruk?
Missbruk är väl främst ett nedsättande uttryck. Men man kan säga att man ”missbrukar” ett läkemedel om man tar det i berusningssyfte. Däremot missbrukar man inte läkemedel bara för att man tar dem så som doktorn har sagt och sedan blivit beroende av dem! Och antidepressiva medel används inte för berusning. Många blandar ihop beroende med missbruk, men det är viktigt för de drabbade och för vår förståelse av beroenderiskerna med många av våra läkemedel, att dessa begrepp hålls isär.

Ska inte medicin bota eller lindra?
Mycket ”knark” var tidigare mediciner som efter en tid förbjöds på grund av riskerna för beroende och missbruk. Många vanliga smärtstillande, lugnande och sömngivande mediciner är idag narkotikaklassade och säljs både på apotek och illegalt på gatan. Bensodiazepiner är en sådan grupp läkemedel. De är muskelavslappnande, ro- och sömngivande och snabbt beroendeframkallande.

Huvudvärkstabletter är ju medicin – kan de vara farliga?
De starka receptbelagda smärtstillande medlen är alla släkt med narkotikan opium och morfin. Men de är ännu inte narkotikaklassade allihop, fast enligt oss och många andra är alla dessa beroendeframkallande, i olika grad.
Vanliga receptfria värktabletter används ibland av ungdomar för att att öka berusningen av alkohol. Om det fungerar är tveksamt, men det är livsfarligt att blanda vanliga Alvedon eller paracetamol med alkohol och även att ta ensamt i höga doser. Levern och njurarna kan skadas, levern så snabbt att det kan bli för sent att rädda den. Alkohol plus antidepressiva eller sömntabletter leder lätt till blackout.
Receptfria medel som Alvedon, Treo och Ipren kan själva ge huvudvärk om de börjar tas nästan dagligen. (Det sker enligt samma tillvänjningsprinciper som att lugnande och sömnmedel efter en tid ger ångest och sömnproblem.) Det är inte alltid ”bara" psykiskt. Men ibland liknar tablettätandet en tröstätning. Detta är också problem som rapporterats av många skolsköterskor. Det finns också erfarenhet av hur man hjälper elever att bryta det.

Biverkningar
Tanken att ”mediciner ger hälsa - mer mediciner ger mer hälsa” finns faktiskt hos en del människor! Kunskapen att all medicin som har verkan också har oönskad biverkan måste bli allas kunskap, och skolan har sin del av det ansvaret. Det börjar bli allmänt erkänt att läkemedelsbiverkningar tar en stor del av sjukvårdsresurserna. Siffran 10 - 20% brukar nämnas.
De nya antidepressiva medlen har marknadsförts som nästan biverkningsfria. Deras föregångare hade nämligen hög giftighet. De nya har dock visat sig kunna ge både många, långvariga, svåra och även farliga biverkningar. Den senaste tiden har massmedia äntligen börjat rapportera en hel del om det. (Tyvärr mest om de farliga och mindre om de vanliga problemen.)
I vårt arbete ser vi hur väldigt olika man reagerar på dessa läkemedel. En del blir hemskt rädda för biverkningssymptomen de får. Vissa blir riktigt sjuka av dem - de tycks vara överkänsliga. Och en del känner ingen verkan alls av medicinerna.
Det är en generell lärdom att biverkningar är mycket individuella och att vissa personer är, eller efter ett tag blir, extremt känsliga. Unga (växande) och gamla är också extrakänsliga för biverkningar.

Medicin- och drogkultur
Vi har här tagit upp många baksidor med läkemedel, för att det verkligen behövs en allsidig diskussion om faror och nyttor, som leder till en bra läkemedelsanvändning - inte för att vi skulle vara emot läkemedel.
Diskussionen brådskar nu bland ungdom, men de vuxna ansvarar för att läkaren förväntas lösa alltför många mänskliga problem och för den kultur vi fått med snabba kemiska problemlösningar, som inte är hållbara. Även regeringens narkotikasamordnare, Björn Fries har varnat för ett sådant drogtänkande kring känslomässiga problem. Vi behöver samtal om farorna med att mediciner skall dämpa symptom på att saker och ting inte står rätt till för individen. När larmsignalerna bara medicineras, missar vi många chanser att komma åt de riktiga orsakerna.
Resultatet kan också bli att sådana orsaker aldrig kommer fram och därför förblir oförändrade. Familjen, skolan, samhället kan missa viktig kunskap genom att den som reagerat med besvär fått dämpande medicin och ”tystnat”.

Vilka problem är medicinska?
När barnet eller föräldern själva söker hjälp kan en sjukdomsförklaring få kraftfulla följder. Många patienter har upplevt att med en diagnos på psykiska besvär har självförtroendet sänkts ytterligare och deras eventuella klagomål på andra tappat trovärdighet. Andra hjälpsökande och föräldrar har tvärtom upplevt att de fått en bekräftelse på egna tankar och ett lättat ansvar i och med ett löfte om en lösning ”utifrån”.
Redan när vi ovan skrev att många har fått sina antidepressiva i en ”vanlig mänsklig kris”, har vi antytt att problemen sällan är medicinska. Meningarna är dock delade. Med exempelvis olika utbildningar gör man ofta helt olika bedömning av samma hjälpsökande.
Både unga och äldre behöver vara medvetna om att denna ”strid” pågår mellan synsätten, för att inte bli överkörda. Och medvetna om att den medicinska synen backas av en ekonomiskt stark läkemedelsindustri.

Det finns mycket att diskutera i området läkemedel och ungdom. Vi är bara i början.