Abstinens

En vanlig och alltför lite känd konsekvens av behandling med lugnande och sömngivande medel, antidepressiva och smärtstillande medel är abstinenssymtom. Det betyder: fysiska och psykiska symtom som kommer som en reaktion på att en kemisk substans, som kroppen har vant sig vid, inte längre tillförs organismen.

Känner man inte till abstinensen på läkemedel av denna typ är det mycket lätt att tro att det är symtom på en sjukdom som bryter ut så fort man slutar med sin medicin. Eftersom den feltolkningen har gjort att många människor har fått sitt lidande och sitt tablettberoende förlängt, har vi i slutet av den här texten länkar till förteckningar på abstinenssymtom vid utsättandet av ovan nämnda läkemedel. Det kan göra det lättare att förstå dem.

I de här listorna finns det inga uppgifter om hur vanliga eller ovanliga de olika symtomen är – det är avsiktligt. Förteckningen är tänkt som ett stöd för att känna igen abstinenssymtomen när de kommer, om de kommer, och inte som ett sätt att förbereda sig själv eller andra på vad som ska komma. Det är inte alls säkert att man kommer att få någon abstinens!

Några viktiga saker att komma ihåg vad gäller tablettabstinens är detta:

• Alla abstinenssymtom går över med tiden.
• Ingen får alla symtom som finns i våra listor.

För den som drabbas av abstinens kan symtomen vara bestående eller återkommande under lång tid och det är förstås inte fråga om inbillning.

Det är kännetecknande för abstinens av psykofarmaka att den ofta är mer långdragen än andra drogabstinenser. Men den är inte lika svår hela tiden! Man kan säga att läkemedelsabstinensen är vågformig, den kommer och går, kommer och går. Det viktigaste är att inte bli rädd och känna hopplöshet av de svåraste vågorna. Det går över tillslut!

Vissa känner av att det är värre mellan vissa klockslag eller varannan dag och dylikt.

Det är bra att veta att abstinensen ofta blir värre i samband med en infektion i kroppen eller i samband med mens. Oftast blir den också värre vid all form av stress.

Att sluta med tabletterna genom att långsamt trappa ned dosen är det enda sättet att bli av med abstinenssymtomen, även om de då kan bli värre under en övergångsperiod.

Vem får vilka symtom?
Det finns det ett par saker som återkommer så ofta att de bör nämnas, det är:
• Abstinenssymtom sätter sig gärna där man redan har en fysisk eller psykisk svaghet.
• Abstinenssymtom sätter sig gärna där de blir till mest besvär.

Vad gäller den första punkten kan det till exempel vara så att personer som har lätt för att få kramper får just krampkänningar; en person med en skada i innerörat får lätt att drabbas av yrsel; en person med skrämmande upplevelser av krupp i barndomen får lätt andningsbesvär, och så vidare.

Beträffande den andra punkten kan det till exempel vara så att en lärare får synstörningar och inte kan läsa; en dataoperatör får så kraftiga handskakningar att personen missar tangenterna; en receptionist kanske får ofrivilliga ryckningar i ansiktet.

Det här är inte några generella regler, men det är förhållanden som återkommit så pass ofta att vi tycker att de är viktiga att nämna. Den kraft som verkar starkast för att man ska fortsätta med sina tabletter, oavsett vilka negativa konsekvenser dessa har, är rädslan. Det är inte farligt att vara rädd, men det kan vara förlamande och särskilt när man inte riktigt vågar uttala, ens för sig själv, vad man är rädd för. Förneka inte din rädsla utan formulera den så blir den lättare att handskas med både för dig själv och för dem som vill ge dig sitt stöd.

Håll ut - all abstinens går över!
Många undrar hur man kan må dåligt av abstinens så länge, men tillvänjning innebär inte att du mår dåligt av medicinen utan av bristen på den, det vill säga de förändringar i ditt nerv- och hormonsystem som anpassningen till den har orsakat. Både kroppsligt och psykologiskt skall man sedan hinna anpassa sig till att leva utan den. Hur lång tid det kan ta är väldigt individuellt, även om alla så klart skulle vilja få ett svar på det.

Några ord om att skilja abstinens från tidigare psykiska problem
Våra erfarenheter är att sjukvården ofta förnekar att det är läkemedelsabstinens man lider av, utan säger helt enkelt att det är ”ursprungsproblemen” som kommer tillbaka. Du måste fråga dig själv om du hade dessa problem innan du började med medicinen? Till exempel är många abstinenser kroppsliga och mycket olika de ursprungliga problemen. Vissa upplever en depression när de slutar med läkemedlen, men har inte haft någon innan de började med dem. Många kan själva känna om det är "vanliga" psykiska besvär eller om de är ”kemiska”. Även om man har fortsatta psykiska problem att kämpa med så kan man uppleva att dessa förstärks av en abstinens! De återgår ofta till en mycket enklare nivå när abstinensen är över.

Man mår bra av att försöka ”förbättra” sitt liv och hitta livsmönster som är bättre för en själv, utan att ta hjälp av mediciner. Men har man svåra saker i sitt bagage kan det ibland vara rätt att först bli av med läkemedelsproblemen innan man tar itu med "sig själv". Ofta är det väldigt svårt att sluta med medicinerna utan att ha någon som stöttar en. Speciellt om har funnit någon slags trygghet i sina läkemedel.

Länkar:

Abstinens av bensodiazepiner

Abstinens av antidepressiva medel

Abstinens av smärtstillande medel